Sareks Nationalpark 100 år 2009!

Vi var mycket inspirerade och förväntansfulla båda två över att göra en liten film om denna resa. Vilket endast varade i två dagar eftersom solcellsladdningen misslyckades, sedan var det bara irriterande och ledsamt över att släpa på den extra vikten. :) Men det gick ju över ganska fort för denna resan blev ju ett riktigt äventyr och var mera en kamp mot vädret.

Det började redan första dagen med att vi blev varnade om att det kunde vara vattenbrist uppe på Prinskullen. Och det var molnfritt och riktigt varmt. Så vi fyllde alla vattenflaskor och behållare vi hade vid det sista vattendraget innan vi kom upp. Så när vi väl kom upp hade vi redan förbrukat en del vatten för vi hade ju haft det riktigt varmt och svettigt nere vid skogen och uppför den ganska krävande stigningen. Vi hade ju precis börjat resan med en packning för tolv dagar och inklusive en videokamera med dess diverse utrustning.

Så vatten fanns det inte och vi fick vara utan mat den kvällen för att vattnet behövdes för att dricka. Dagen efter vaknade vi tidigt av att solen i princip kokade oss inne i tältet och vid den tidpunkten hade jag inte urinerat på minst tolv timmar. Så utan frukost och vatten gav vi oss iväg och efter någon timme hittade vi vatten och där fick det bli en ordentlig lunch och svalka i vattnet.

Sedan efter två varma dagar började det komma låga moln och regn lite försiktigt. Så då kunde vi inte ladda batterierna till videokameran p.g.a. att laddaren ville inte ladda när solcellerna inte gav 100% effekt. Efter en vilodag blev det uppehåll och vi begav oss igen för att senare samma kväll råka ut lite kraftigare vindar och regn. Därefter regnade det ordentligt i ytterliggare två dygn och allting började bli fuktigt.

Efter det blev det uppehåll i ca: två dagar innan regnet och även hagel kylde ned oss ordentligt uppe på den högalpina miljön, i samband med att vi vadade ett par vad. Det var på väg ifrån Luohttolahko när jag fick vada en av de svåraste vaden jag gjort p.g.a. att vattennivån var så hög. Det var inte sällan vi lade märke till att vattendragen hittade nya vägar och översvärmade. Den natten sov vi nedanför Saitaristjåhkkå och Loametjåhkkå på 1250 meters höjd i konstant blåst och regn. Vi var tvungna att koka upp vatten i våra vattenflaskor för att torka sockor och sedan ha dem i fotändan av sovsäcken för att hålla oss varma.

Dagen efter det fortsatte det att regna lite i omgångar och vi tog oss till området nedanför Tjievrra på vår väg mot Pårek för att hitta en plats för natten. Då sprang vi på två stycken älgar i våran färdriktning. Vi bestämde oss för att väja undan för dem och fortsatte att leta efter en tältplats. Efter ett par timmar senare när vi låg i tältet och pratade så hörde jag något grymtande mellan ljudet av tältdukens fladdrande. Jag öppnade då försiktigt och så tyst man kan öppna dragkedjan på ett innertält och fick syn på en älg alldeles utanför tältet. Först brast jag ut i skratt eller i ett slags upphetsat fnitter. Men efter det så låg vi och lyssnade efter vad älgen höll på med och då kom vi fram till att han sparkade och räfsade och även kissade på samma ställe som både Mathias och jag hade kissat på. Vi hade nog retat upp den där älgen med att pinka på hans revir.

Efter att den eller dem för vi såg ju två stycken älgar när vi var på väg dit hade cirkulerat, nosat, räfsat och även kissat två gånger under nästan en timme så var jag lite nervös måste jag säga. Jag låg och tänkte på att om han skulle råka snubbla eller fastna på en av stormlinorna till tältet så skulle jag nog tro att han anföll oss och börjat skrika. :)

Så allt ifrån överhettning till lindrig uttorkning och nedkylning var det, och då får vi inte glömma närkontakt av älg, ett äventyr. :)

//Benny & Mathias